Kom hem från London för två veckor sedan med några regionala utgåvor för UK. Jag brukar passa på att köpa sådana när jag reser – Habanos sätter lite extra prestige i originalitet och kvalitet för dessa regionala utgåvor, så de är ofta riktigt intressanta cigarrer.
Nu kan jag inte låta dem ligga och vila efter flygresan längre – det är dags att smaka!
Jag tar med mig en japansk röd ris-ale ut i pergolan och tänder på.
Försäljaren på JJ Fox menade att detta är en väldigt krämig cigarr, och jag håller med. Riktigt tjock rök från första draget. Mjuk och härlig – påminner lite om en Montecristo #2, men utan den distinkta Monte-smaken.
Det är mycket peppar i röken – vitpeppar. En hel del cederträ och lite grann hö. Jag känner ingen choklad dock, vilket annars ofta är vanligt med gräddiga cigarrer. Dock känner jag te – troligen en aning bergamott, eftersom jag är en inbiten Earl Gray-drickare.
Cigarren brinner bra och det finns aldrig någon orsak att dra den onödigt varm. Men det förstår man ju då det är en tjockis – 54 i ringstorlek på bara 15cm.. En modern cigarr med andra ord!
Jag tycker det här är en god cigarr. Dock inte en sådan som jag vanligen röker – milda och lite chokladiga (Por Larranaga) – den här har en större elegans och jag tror den paras bäst med någon dryck med lite mer finess än en öl. Kanske borde den rökas med en gammal Cognac eller icke-rökig single malt..
Det ligger ännu en kvar i humidoren som skall smakas senare i år – då gör jag dryckesvalet lite mer noggrant.
Jag har just kommit hem från en London-resa, och som vanligt betyder det ett besök på st. James Street – gatan med Londons två ikoniska butiker, JJ Fox och Davidoff.
Just JJ Fox är alltid ett trevligt besök och de har alltid visat hösta klass på kunnande och kundbemötande. Nu var personalen ett snäpp yngre än senaste besöket – men lika insnöade i cigarrvärlden som de tidigare två gentlemännen. Kul! 🙂
Regionala utgåvor för UK (och en för Baltikum)
Det som jag upptäcker varje gång jag är där, är hur mycket regionala utgåvor britterna får. Det märks att de är en betydande marknad för det kubanska monopolet. I Norden har vi ju inte fått alls lika många – eller ens lika prestigefyllda utgåvor. Baltikum har väl haft det närmaste en prestigecigarr i sin El Rey Del Mundo Balthazaar (som smugit sig in i bilden ovan). Skulle vara trevligt med någon nordisk specialare igen.
Detta fick jag med mig iallafall:
Bolivar Belgravia 2015
Juan Lopez seleccion superba cigar 2016
Por Larranaga Sobresalientes 2014
Nu skall de få ligga några veckor innan jag smakar av. Återkommer med noter från det. 🙂
Jag har haft en paus från skrivandet ett tag, då familj och jobb krävt ut sin lott. Visserligen har jag rökt cigarrer och testat nytt, men energin och inspirationen har inte funnits att skriva om det. Förrän nu!! 🙂
Sitter för tillfället och röker en Partagas 8-9-8 och svär över hur trögdragen den är. Precis på gränsen för vad jag tillåter innan jag kasserar den och tänder en ny.. Hela lådan har varit sådan hittills. Det leder mig till inlägets fokus:
Jag har varit rätt så stressad den senaste tiden och blev tvingad att stanna upp och verkligen fundera på vad som hänt efter ett telefonsamtal i veckan.
Det visade sig vara en man som på äldre dar slutat röka och ville ge bort sin cigarrsamling.
Sitter med en Punch Medalla de Oro som jag plockade på mig i London för två veckor sedan. Har knappt kommit halvvägs och tycker den levererar bra mycket bättre än jag läst att den skulle göra. Ganska full kropp med jordiga toner, toppat med trä och torkade dadlar.
Efter en långsam och arbetsam vinter, är jag på plats i London. Det är webb-konferens och jag passar på att ta några dagar ledigt i storstan med Susanne samtidigt. På torsdag skall vi göra stan, och det betyder ett standardbesök till St James Street. 🙂
Just nu sitter jag på lokala restaurangen, The Jugged Hare och äter. Det är fullsatt och skränet samt slamret från köket döljer regnet på utsidan. Chefskocken skäller på de unga killarna i köket a’la Gordon Ramsey-style och den blonda, pojkaktiga servitören flirtar med tjejerna som sitter bredvid mig vid bardisken. Kan verkligen rekommendera deras lamm med mos!
Förutom att titta på alla människor runtomkring mig, så läser jag om diverse nyheter som Hunter & Frankau har tagit in och som jag skall titta på senare i veckan. Sedan har ju butikerna på St James också ett bra urval av lagrade cigarrer också.
Jag förbannade mig själv samtidigt som jag packade axelväskan för dagens utflykt. Hur kunde jag ha missbedömt cigarråtgången så stort? Två ynka pinnar kvar i resehumidoren och tobakshandlaren i Positano hade inte något jag tyckte passerar som äkta cigarrer. Och det var över en vecka kvar på semestern. Tusan!
Positanos vy från balkongen
Men handlaren hade sagt nåt om Sorrento, den närliggande staden som vi skulle genom då vi for till Pompeji. Kanske jag kunde hitta nåt där..
Efter en busseresa längs med de brantaste klippvägar jag varit med om, klev vi av i centrum av Sorrento för att ta tåget vidare. Medan Susanne läste tidtabellen, sprang jag kvarteret runt för att hitta en tobakshandlare. ..och se där.. Ett par tjejer som sålde gummiarmband för välgörande ändamål visste nog att det låg en handlare genom gränden där borta.. Jag tog raska steg in i gränden och medan jag gick där liksom började det; känslan av det gamla Europa värmde upp mig långsamt. Jag saktade ner på farten och började se mig omkring. Vilken fantastisk känsla dessa smala gränder hade! Upp med kameran och ”pang”, förevigat..
Gränden i Sorrento
Mycket riktigt hittade jag handlaren snart. En vanlig tobakshandlare men se där; ett gammalt Habanos-skåp med lite kubaner.. Jag köpte några säkra kort: Romeo & Julieta Romeo No 2 i tub. Dessa funkade alltid för mig på den tiden. Men mannen tog även fram ett par lösa cigarrer i samma storlek, med guldgördel. Han menade att jag skulle gilla dem. Först verkade det mest som att han ville bli av med dem, men jag doftade på dem och möttes av en mild och angenäm doft av tobak och ceder. Köpte en för att prova och sprang tillbaks till tågstationen.
Det började redan bli mörkt då vi kom tillbaks till Positano och fötterna värkte efter en hel dag i gassande solsken i Pompeji. Vi beslöt oss för att hämta varsin pizza och plocka upp lite billigt vin som kunde avverkas på vår balkong. Sagt och gjort. 5 euro pizzan och 3 euro för en flaska lokalt vin gjorde den här kvällen till den billigaste hittills. Efter pizzan, tog jag fram de nyinköpta cigarrerna och såg på dem. Kanske man skulle prova den där guldbeklädda pinnen, den var ju ändå billigare än Romeon..
Fortfarande med lite eftersmak av söt tomatsås och mozzarella i munnen, tog jag mitt första bloss. – Himmel!! Vilken tjock och gräddig rök.. Mjuk ceder, nästan som kola. Kunde verkligen en cigarr vara så god? Dessutom en billig cigarr.. Jag sippade lite på vinet och konstaterade att det borde bytas ut. En billig brandy passade ypperligt och på nåt sätt blev bilden komplett med de små tjocka glasen. Nu var det becksvart och vi såg ut över Positanos magiska vy. En liten by som sträckte sig brant ner längs klipporna till havet. Ljusen från hotellen, restaurangerna och bostadshusen gav mig känslan av en gammal Disneyfilm.
Kvällsvy av Positano
Jag rökte cigarren tills jag brände fingrarna. Denna skulle jag köpa fler av! Tyvärr glömde jag vad den hette och förbannade mig själv en lång tid efteråt.
”Men då viljan är stark, är tiden inget hinder.” Efter att ha köpt Min Ron Nee’s bok ett år efter vår resa, hittade jag cigarren igen och har beställt den lådvis sedan dess. Det går åt 2 lådor i året ungefär, vilket är ganska mycket då jag röker 2-3 cigarrer i veckan och en låda innehåller 50 st. Det är den cigarr jag först rekommenderar nuförtiden, bjuder åt mina gäster och skulle jag hamna på en öde önågon dag skulle nog en låda vara fullgott sällskap…
Har äntligen fått väggarna målade och golvet på plats. Dags att inreda, tänkte jag och släpade ner mina cigarrmöbler till källaren. 🙂
Nu börjar ju det roliga, nämligen att få till en personlighet på rummet. Har ju redan mitt gamla kassaskåp som jag skall använda som humidor. Har lackat metallen på insidan för att skydda den och kör nu ett test för att se hur mycket fukt det läcker. Men det finns mer..
Har haft en liten födelsedagsbrunch idag med massor med barn springandes omkring. Så det blev ingen cigarr. Men väl en vacker cigarr-tårta, lagad av en bekant till mig. Trevliga smaker också,med citron och lakrits i mitten och tjära i ”askan”.
Cohiba-tårtan
Det betyder naturligtvis att det blir Cohiba ikväll då barnen lagt sig. 🙂
Sökandet efter Dom Perignon 